26 april 2011 var dagen då Qvicken ställde till det rejält. Han slet av sig halva tungan…

Dagen började jätte bra!
Vi hade varit ute och gått på en promenad förbi grannens hästar, tittat på bilar och ja allmän socialisering.
Han sköte sig jätte bra och mest tittade på de andra hästarna, bilarna brydde han sig inte om heller.
Så vi gick hem, nöjd över det vi gjort, så tänkte jag att vi skulle titta på vagnen som han skulle köras in med.
Det gick jätte bra. Jag gick med honom på ena sidan och vagnen på andra sidan. Han brydde sig inte speciellt. Ställde ner vagnen och lät honom nosa på skaklarna. Inte själva sisten, just för risken att fastna alltid finns där det är mycket delar osv.
Men på skaklarna finns inget att fastna i… Trodde jag.

Han hade ett träns med parstängsbett, eftersom det tycker jag är ett bra bett för de får lite hjälp med styrningen i och med att stängerna trycker på sidan av munnen och på så sätt ett mer ledande tygeltag.
Jag vet fortfarande inte hur han lyckades med allt men jag har en teori.
Han nosade för fullt på skaklarna, helt orädd, sen efter en stunds nosade skulle han ta upp huvudet och det var då allt gick snett. På något sätt fick han skakeln i mellan han och bettet så att vagnen fastna där.
Han kastade sig bakåt och iväg med vagnen hängandes.
Som tur var så släppte vagnen.
Första faran var över trodde jag…

Han stannade väldigt chockad en bit ifrån vagnen, flåsandes och väldigt uppskärrad.
Men något stämde inte, han grejade väldigt med munnen, eller var det tungan?
Jag gick fram till honom och tittade. Det var bland det värsta jag sett tror jag.
Det såg ut som om hela tungan var av! Den hängde, men blödde inte så mycket i alla fall.
Jag panik ringde mamma. Hon försökte lugna ner mig på telefon.
Åter igen var hon inte hemma när saker och ting händer.
Men hon var bara någon minut hemifrån i alla fall.
Mamma sa det, att jag brukar kunna överdriva lite när det hänt något. Men inte denna gång.

Jag ringde Tommy som kom ut efter en stund.
Efter lite överläggande, telefonsamtal och beslut, så skulle Tommy försöka sy ihop tungan hemma i stallet.
Han fick droga honom väldigt mycket för att få honom så stilla som möjligt. Han snarkade till och med:P
Efter vad kan det vart, en och en halv timmes pillande, spolande, trixande så kunde han börja sy ihop tungan igen. Ex antal stygn senare så satt tungan i alla fall ihop.
Nu var det bara att hoppas på att han inte får någon infektion och att tungan läker ihop och inte dör.
Vilket var den största risken, att tungan inte skulle läka ihop utan att större del av tungan skulle dö och bli oanvändbart

.

Men jag måste ha en häst med super läkkött. Ingen infektion eller dödhet i tungan vart det.

Han fick stå på boxvila i ja nästan två veckor för att förhindra infektion.
Vilket tydligen hjälpte.
Men jag fick en himla uttråkad häst som var vild när han fick komma ut och gå.

Men han var hur lugn som helst i stallet. Stod i boxen och mumsade hö och filosoferade på livet ungefär.

Så här efteråt är jag väldigt glad att Tommy kom ut så fort och kunde sy ihop tungan så vi slapp åka in till Ultuna och utsätta honom för infektionsrisken och kostnaden. Han kan idag ha bett utan problem.
Han är inte ens svår att träns.
Men inkörningen har inte gått bra alls. Han är fullkomligt livrädd för vagnen, går inte i närheten av den.
Vi har verkligen försökt med alla medel som går. Men han får panik.
Samt att det inte går att hålla fast honom, till exempel om han blir rädd för något och kastar sig så grimskaftet stramas åt så han sitter fast.  Då får han panik.
Vi tränar på att kunna gå fram till vagnen och förhoppningsvis kunna köra in honom endå.
Men jag är gladast över att han inte vart rädd för bettet.
Vilket hade kunna gjort allt väldigt komplicerat både med inridningen och inkörningen.
Men han lever ett fullt normalt liv, även fast tungan är lite skönhetsskadad.
Han äter maten, biter på sina hagkompisar och har full kontroll på sin tunga.

Tungan efter några dagar