Första uteritten själva!

Publicerat: 2012-03-12 Kl: 19:10:55 | I kategori: Allmänt


Idag valde jag att rida ut själv på Qvicken. Det var våran första soloritt så att säga:)
Och han var nog mer vild än tam! Herregud vilken häst att hitta på hyss!
Började att jag red bort till grannarna på skogsvägen, tänkte eftersom den är i skogen vilket ger en lugnande effekt.
Ja då gick väl han ganska snällt, öronen spetsade, klev på fint och var en duktig häst:)
Sen vände jag ner till slingan för att rida ett varv där. Han började spunka redan på vägen ner. Man rider igenom skogen på en väg, och dom har kapat massor av träd som ligger i högar för att hämtas, dom högarna äter små Qvickar!
Han vände på en femöring så att jag precis satt kvar. Fick för bi honom efter lite övertalan sen. När vi väl kom ner på slingan så blåste det hur mycket som helst. Så så fort han började blåsa upp sig så stannade jag, klappade om och fortsatte. Vilket funkade väldigt bra på han. Han gick nästan avslappnat till slut. Eller ja, för att vara Qvicken så gick han lugnt;)
Han skötte sig gansak bra hela varvet. Nästan.
När vi kom till sista sävängen så i kurvan där är det en bortsmälten snöhög, det är bara lite lite snö på marken vilket räckte för att släppa lös rodeoqvicken...
Han var överallt, stod på bakbenen, bocka, kastade med huvudet och vart helt ostyrbar. Han vart mer vild än tam!
Så jag vände honom bort från det läskiga, vilket inte var det lättaste, och valde att hoppa av och leda för bi honom. Ville inte riskera att ramla av när jag var själv. Sen fick jag världens problem att leda för bi honom där också. Han for lika mycket utan mig på ryggen. Knäppa häst. Alldeles för mycket energi och hittepåtankar.
Så då fick jag gå hem med honom för att kunna hoppa upp igen. Lite disskusioner om hur vida man går med matte eller utan matte;) Allt annat var ju såå spännande och läskigt...
Ja han var jätte snäll sen när jag hoppade upp igen, då valde jag att skritta bort till grannen igen. Han gick jätte snällt, travade även en liten bit. Sen vände jag och travade hemåt igen. Gick hur bra som helst, tills Tamlin(hagkompisen) kom i 200 blås i hagen brevid där vi red. Då vart Qvicken halvt sjövild igen.
Han stog på bakbena, han studsade och for, han var överallt där han inte skulle vara!
Sen taktade han hela vägen hem igen:P Fick honom knappt att ta ett skritt steg...
Unghästar ska väl vara tröga och obalanserade? Eller?

Vårkänslor+blåst+unghäst=GALET!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0